Nu börjar framtiden

Det är lite så att jag vill nypa mig i armen för att se om jag drömmer. Vi fick lägenheten! Den jättefina, urmysiga trean - etagelägenhet på 90 kvadrat - i ett landshövdingehus! Jag kan nästan inte fatta att vi har sån tur. 

Och det börjar kännas så.. vuxet. Vi har förlovat oss, och nu ska vi skaffa vår första gemensamma lägenhet. Den här lägenheten har ju hela tiden stått på mig, men nu ska vi ha något som är vårt. Det känns som att det verkligen börjar nu, på något sätt. Självklart har jag tagit vårt förhållande på allvar sedan dag ett, men nu.. Nu är det liksom föralltid som gäller. Nu satsar jag hela min framtid på honom. På oss. Och det känns så jävla bra. 


Och egentligen borde jag plugga idag. Men det är mycket roligare att sitta och leta nya möbler och drömma om att inreda den nya lägenheten. Jag har redan hittat en jättefin soffa på blocket som till och med Sebbe verkar godkänna (han som verkligen inte ville ha en begagnad soffa först för att "man vet ju att någon har knullat i den någon gång"). Det är så mycket nytt vi behöver när vi flyttar till en så mycket större lägenhet. Ny soffa, nytt köksbord och stolar, minst två bokhyllor och Sebbe vill ha en bar-hörna. Även lampor, gardiner, nya soffkuddar och tavlor behöver inhandlas, men det får väl vänta lite kanske. 

Vi har nog insett att det kanske inte blir någon resa nästa sommar, för vi har en del skulder som ska betalas av, och nu flyttar vi till en dyrare lägenhet och behöver köpa massa nytt till den. Men vet ni vad? Det känns okej. Det känns viktigare att vi trivs i vardagen, för större delen av livet består ändå av vardag. Jag ser fram emot att fixa och dona i vårt nya hem. Resa kan vi göra lite senare. Kanske nästa vinter. Eller sommaren därpå. Då kanske vi hunnit spara ihop mer pengar och kan vara borta längre, några månader kanske. 


Framtiden ser ljus ut. Jag är så jävla lycklig och jag ser så fram emot att dela livet med den här underbara människan jag älskar och som genom ett under älskar mig med.