tisdag 18 juni 2013

Mina barn



Jag drömde om Flori i natt. Min favorittjej på barnhemmet i Mexico. Jag drömde att hon och en äldre tjej blev kidnappade, och jag var här hemma och allt jag kunde göra var att bara vänta på nyheter. De hittade henne inte, men antog att hon var död.

Och jag vaknade av att jag grät, och att det gjorde så fruktansvärt ont i bröstet. Jag vill vara där och ta hand om henne, skydda henne från allt ont. Jag vill ta hand om dem allihop, mina vackra barn där borta. Ge dem all den kärlek de har rätt till, men inte får. Det var 15 månader sedan jag lämnade dem, och det krossar fortfarande mitt hjärta. 


Jag längtar tillbaka, längtar efter att få se dem, krama dem, kittla dem, jaga dem på innergården, ta emot dem när de hoppar från klätterställningen, pussa dem, bädda ner dem på kvällen och viska "te quiero mucho" i deras små öron och pussa dem på pannan. Jag längtar efter dem så att det river i bröstet och jag hoppas hoppas hoppas verkligen vi åker som planerat i januari så att jag kan få träffa dem igen!


Och samtidigt vet jag inte hur jag ska kunna klara av att lämna dem igen...




 




torsdag 11 april 2013

Det är Tolkiens fel


Nu var det längesen jag skrev. Jag skriver inget längre.
Jag skriver inga dikter, jag skriver nästan aldrig dagbok. 
Det är en ganska deprimerande känsla, att inte kunna skapa längre.

Det känns som att ju mer jag studerar, ju mindre kreativ blir jag.
Allt mitt fokus läggs på läsa vad andra har skrivit. Det känns som att jag knappt tänker ens längre.
Jag bara läser, stryker under, och försöker lägga på minnet. 

 Kanske Sebbe har rätt, att när det inte händer något så utvecklas man inte, och man tappar skaparlusten. Man har inget som inspirerar en till att skapa. 


Det är ett år sen vi var i Thailand nu, och jag längtar tillbaka. 
Jag längtar iväg. Till nya äventyr, nya platser, nya människor, nya utmaningar. 
Det känns som att just nu väntar vi bara. På att det ska bli november och vi kan åka. 
På att få leva - verkligen leva. 





Jag klandrar Tolkien lite för den där reslusten jag har, den där rastlösheten. 
Ändå sen jag var liten och läste Sagan om Ringen första gången, så har jag längtat. Bort.
Till en annan värld. Jag letade efter alver och hober i skogarna i Ljungby,
jag kände mig inte hemma i den här världen. 
När jag blev äldre slutade jag tro på sagovärlden, 
men känslan av att inte riktigt höra hemma har nog alltid funnits kvar. 
Den där längtan efter något magiskt. 
Och när jag reste till Asien första gången hittade jag det. Det finns magi i den här världen också, det finns sån otrolig skönhet och det finns så mycket som jag vill se. 
Jag är allra lyckligast när jag upptäcker något nytt. 
Det är då jag skriver dikter, och samlar alla mina tankar i dagboken.

 
Det är då jag verkligen, verkligen lever.  



onsdag 30 januari 2013

Mitt hjärta är i Mexico



Planerna går framåt - nu har både jag och Sebbe lämnat in ansökning till TEFL-kursen i Mexico, och i morgon när csn äntligen ger mig pengar, ska jag betala in depositionen. Betalar vi senast i morgon får vi 450 dollar var i rabatt. Rätt gött. Åh vad jag längtar. Hösten är alldeles för långt bort! 



Jag tror jag skriver det här rätt ofta - men jag drömde om mina barn igen. Att jag fick träffa dem, prata med dem, krama dem. Drömde om lilla Flori, hennes busiga leende, hennes tillgivenhet, hennes små armar om min hals. Åh vad jag saknar henne! Jag saknar dem allihop och jag vaknade med en molande värk i magen. Det är ett år sedan jag åkte dit idag. Ett år sedan jag gav mig ut på det som skulle bli mitt livs häftigaste äventyr. I övermorgon ett år sedan jag först kom till Casa Hogar Don Bosco och fick träffa alla de där underbara barnen som etsat sig fast i mitt hjärta. 
Jag kommer ihåg hur nervös jag var när jag först kom in där, särskilt när jag upptäckte att ingen pratade engelska. Alla barnen flockades kring Mara, en tjej som vart volontär året innan, och jag satt en liten bit ifrån, jag kunde ju dessutom ingen spanska. Flori sa till Mara att "hon ser ensam ut", och Mara sa åt henne att gå fram till mig, så det gjorde hon. Hon kom raka vägen fram och gav mig en kram. Och sen var jag fast. 

Tänk vad tiden går. Och tänk att det fortfarande gör ont, att jag fortfarande saknar dem så det värker i bröstet. Att jag får tårar i ögonen av att skriva det här.

Men jag hoppas på att få se dem allihop igen i höst. Det gör mig helt varm i hjärtat av att bara tänka på det. 


Kan inte hösten komma snart? 

måndag 28 januari 2013

Köpenhamns-helg



Den här helgen har jag och min karl spenderat på Hotell Hilton i Köpenhamn - min julklapp. Vi har aldrig bott på 5stjärnigt förr, så det var en ny upplevelse. 
Eller - alla hotell är väl mer eller mindre lika, men det här var större, flådigare och med godare frukostbuffé än alla andra jag vart på. 
På fredagen besökte vi Christiania, och det däremot var en HELT ny upplevelse. Har aldrig vart med om något liknande. En enorm, psykadelisk målning välkomnade oss precis utanför valvet som ledde in till den här lilla egna staden, och det stod "Freedom" målat ovanför valvbågen. Och när man gått ett par hundra meter in i områden slog marijuanaröken emot en som en vägg. Kändes surrealistiskt att se människor som strosade runt och rökte riktigt stora joints, helt öppet. Dessutom var stämningen vänlig och avspänd. Det var som om 70talet stannat kvar där inne, i en helt egen värld. Det var en häftig upplevelse. (och nej, vi rökte inte på)

Resten av helgen spenderades på Ströget, på goda restauranger och på hotellrummet. Jag fick så sjukt dåligt samvete när vi satt på en restaurang och glufsade i oss mat och såg på en uteliggare på andra sidan gatan, ute i snön utan att ha vantar. Så när vi skulle gå bad jag att få maten som blev över i en doggybag, och så gav vi den till en uteliggare. 
Ingen kan göra allt, men alla kan göra något.  

På lördagskvällen drack vi några öl/cider på hotellrummet och gick sen ut, åt god mat på Mamma Rosa och drack några drinkar. Sen tillbaka till hotellet och beställde upp ett par till på roomservice. Vilket vi fick ångra dagen därpå. Men utöver det, så var det en riktigt fin och mysig helg. 
Ibland är livet gött att leva.  


måndag 14 januari 2013

Big plans



Den stora planen för 2013 (och 2014):



http://www.teflcertificatecourses.com/tefl-mexico.php


Gå en kurs och utbilda sig till engelska-lärare och sedan jobba med barn eller ungdomar i Mexico. Kursmaterial, gratis boende de första fem veckorna, spanskakurs, salsakurs, gymkort m.m. ingår i priset och det är jobbgaranti inom Mexico - och betalt jobb, inte volontärarbete. Vi kommer alltså, om allt går som planerat, kunna bo och jobba i Mexico i ett år. Hur fantastiskt låter inte det? 
Att få ett lärar-certifikat som gäller praktiskt taget överallt i världen, få jobba praktiskt med barn vilket är precis vad jag drömmer om, och kunna göra det länge. Och om vi vill, kunna resa vidare och göra det i andra länder sedan. Vilken utmaning, vilket äventyr och vilken erfarenhet! 
(och jag kommer kunna hälsa på mina barn!)

   
Så nu gäller det att spara pengar, att plugga hårt så jag får min kandidat (för har man en bachelors degree får man högre lön) och ge sig fan på det här.  Det kan bli en start på det liv jag vill ha - att jobba med barn och ge dem en chans till ett bättre liv. I alla fall hjälpa dem med ett första steg på vägen. 




"The ones who are crazy enough to think they can change the world
are the ones who do"

- steg för steg. 



  

onsdag 2 januari 2013

Så mycket kärlek



Vid förra nyår var jag inte så sugen på att se tillbaka och göra en utvärdering av året som gått, men gjorde det ändå för det är "brukligt". I år är det lite roligare, för 2012 har vart ett fullproppat och spännande år. Förmodligen det bästa hittills. Jag tar tillbaka - det garanterat bästa hittills. 

Första halvan var full av resor och äventyr. Februari-mars tillbringades i Mexico, på barnhemmet Casa Hogar Don Bosco, och det var något av det bästa jag gjort i hela mitt liv. Visst, det var jobbigt på många sätt, men också en helt underbar upplevelse. Att vara iväg själv var också spännande och utmanande, men det bästa var såklart barnen. Att lära känna och älska dem. Det var större än jag någonsin kunnat föreställa mig. 

April-början av maj var jag och Sebbe i Thailand och Indonesien på ett helt annat slags äventyr. Att resa är lite som en drog, jag känner mig så mycket mer levande då och jag vill bara resa mer och mer. Se mer, uppleva mer. Och att komma tillbaka till mitt älskade Gili Air var också underbart, stranden, de mysiga små restaurangerna och bungalowerna, människorna. Det är mitt paradis och det var skönt ända in i själen att vara tillbaka där.

Sommaren var också händelserik med besök i England och konsert med fantastiska Bruce Springsteen. Höjdpunkterna var dock förlovningen och att bli moster till en helt ny fantastisk liten människa som det ska bli så spännande att lära känna. Och även hösten har vart bra, trots att jag kämpat lite med skolan. Har ändå träffat härliga människor där som jag haft kul med. Och såklart flytten till den här stora, mysiga lägenheten som vi nu äntligen börjar få lite ordning på. 

Det har med andra ord vart ett mycket bra år. Äventyr, upplevelser, mycket nytt och åh så mycket kärlek. 

Det ska bli spännande att se vad som väntar i 2013. Det ser lite skakigt ut just nu i och med att jag inte har någon aning om hur våren ser ut med studier/jobb, men det löser sig. Jag hoppas på mer resor, och på att kunna hälsa på mina barn. Det är nog det jag allra helst skulle vilja göra detta året. 

Och bara leva såklart, och älska. Älska de underbara människorna som jag har sån tur att ha i mitt liv.