Som ett barn före julafton...

Igår var vi och köpte ny dator. Så nu har vi äntligen, äntligen en PC. Oh joy.
Tills jag insåg att mitt Sims 2 basegame gick sönder sist jag skulle använda det och jag inte har införskaffat ett nytt. Så nu sitter jag här otåligt och längtar tills det vi fick beställa på internet igårkväll ska dyka upp med posten. Så det kommer snart nog men jag är så otålig att jag DÖR.

Så jag tror jag ska roa mig med att börja ladda ner saker till spelet så länge. Tjuvstarta lite, så kan jag börja spela med en gång när jag får hem det. Tjohooo!

Regnland

Tillbringat underbar långhelg med familjen på besök hos Syster-yster i England. I torsdags och fredags var vi i Manchester och turistade lite - och på fredagskvällen var på konsert med rock'n'rollens största - Bruce Springsteen. Jag har bara sett en enda lika bra konsert tidigare i mitt liv - och det var den förra jag såg med honom, i Göteborg för några år sedan. Vi hade sittplatser rätt långt upp, vilket var mycket bekvämt eftersom det regnade och vi satt under tak. Men nästa gång är det jag som står där nere framför scenen och dansar och skuttar hela konserten - och den han drar upp på scenen för att dansa med honom till Dancing in the Dark. Åååh Bruce <3 

Min stackars pojkvän var sjuk den kvällen och låg på hotellrummet och sov, så det var synd. Men dagen därpå åkte vi vidare till Lancaster och fick titta på Elins lägenhet och staden hon bott i. Det var mysigt, men synd att det regnade hela helgen :/



Jag kan nog tala om, att jag förmodligen aldrig vart så lycklig som jag är just nu. Visst finns det små bagateller, som att jag jobbar alldeles för lite och slöar till mig alldeles för mycket. Visst hade det vart roligare med bättre väder, osv. Men i det stora hela är jag just nu fruktansvärt nöjd med mitt liv och mycket, mycket lycklig. 



Fortsättning följer... 

Kärleksförklaring till en förlorad vän

Jag drömde om dig i natt igen
Det händer ibland trots åren som gått
I drömmarna tar du min hand
och vi skrattar tillsammans
Och du ska veta - jag saknar att skratta med dig

Vi skickade lappar på lektionerna,
lekte lekar i korridorerna
Satt uppe och pratade hela nätterna,
om glädje, sorg, drömmar och minnen
- det fanns ingenting jag inte delade med dig

För vi delade inte bara skratt, utan även tårar
Hur många gånger strök du mitt hår
och sjöng för mig tills tårarna sinat?
Hur många gånger räddade du mitt liv?
För du ska veta - jag hade gett upp utan dig

Minns du när vi låg i altarringen i kyrkan
och sjöng för varandra?
Minns du taxin i Sarajevo,
du höll min hand och jag skulle ha slutat andas
- om det inte vart för dig

Jag minns,

och det här är en försenad kärleksförklaring
Ett sätt att säga tack, för alla skratt
alla tårar, alla sånger, alla tankar vi delat
Det är ett alldeles för sent försök att säga
- jag saknar dig, jag saknar dig, jag saknar dig 



 

Kärlek

Jag har en galet fin pojkvän. Igår när han kom hem från jobbet hade han köpt med sig kinamat, godis och blommor till mig. Utan annan anledning än att göra mig glad. Och jag är glad, så innerligt glad, att jag har någon så underbar som han. 

 

 

 Jag älskar dig

Sjukling

Det är väl typiskt, att det är när man minst av allt vill det, eller minst av allt har tid, som man går och blir sjuk.. Jag hade en hel del planer för den här veckan som nu blir inställda. Igår skulle jag ha gått på Haos födelsedagsmiddag på Jensens Böfhus, men istället låg jag hemma med hosta, illamående och feber. Idag skulle jag träffat Sandra och sen åkt hem till Falkenberg och umgåtts med far, hund och Kimpis, men istället ligger jag här och hostar och snorar och har tråkigt. 

Och på torsdag åker jag, Sebbe och mamma och pappa till England för att hälsa på min kära syster och hennes karl - och för att se Bruce Springsteen. Så DÅ kan jag ju verkligen inte vara sjuk. 
Så mitt botemedel är just nu att gosa ner mig under täcket, dricka jordgubbste och läsa Sagan om Ringen. Underbara bok. Jag har läst den tretton gånger, men inte en enda gång sen jag gick i gymnasiet, så nu var det dags. Och jag älskar den lika mycket nu som första gången jag läste den - om inte mer. Det går liksom inte att förklara, känslan av lugn och trygghet jag får när jag läser den. När jag gick i mellanstadiet hade jag inte så många vänner, så jag läste Trilogin om och om igen och kände att karaktärerna i böckerna var mina vänner. Lite tragiskt kanske, men på sätt och vis känns det så fortfarande. 

Go left

Sunk

Gud vad jag sunkar ner mig när jag jobbar så lite som jag gör just nu...

Jag gick just ner till gatan i flipflops, trasiga mjukisbyxor, Sebbes allt för stora tröja och fett hår för att ge datorn till killen som köpte den. Håhåjaja.

Men jag ska i alla fall jobba idag 15-18.30, och sen gå till gymmet. 
Alltid något.  

Duktig Tove

Sådär, nu har jag börjat ett nytt och bättre liv. Igen. Men den här gången har jag sällskap av min kära pojkvän - det var rent av hans idé. Det kanske funkar bättre om vi båda två försöker bli lite sundare. Så igår var vi och tränade ihop - vilket ingen av oss gjort på evigheters evigheter, så efter ungefär en halvtimme var vi helt slut. Men det kändes skönt att träna, faktiskt. Och dessutom - inga chips eller andra onyttigheter på kvällen, trots att jag var sjukt sugen. Men när man får abstinens av att inte äta godis på EN dag, så är det nog dags att dra ner på det. 

Så som sagt - nytt och bättre liv. Jag har dessutom bestämt att vi ska äta vegetariskt minst en dag i veckan och fisk likaså. Idag gjorde jag jättegod pasta med grönsaker i ostsås kryddat med rosmarin. Riktigt gott. Borde verkligen börja äta mer vegetariskt igen - det är bra för magen och framför allt bra för miljön. 

Jag har dessutom dammsugit idag, så min duktighets-nivå är hög just nu. Försöker dunka mig själv i ryggen, men jag når inte riktigt. 

...

Något är jävligt fel i Sverige idag

Man upphör aldrig att förvånas. Så gott som varje gång jag läser nyheterna så tänker jag "det här var det dummaste jag någonsin hört". 

Vi har två exempel bara den här veckan. Vår förträfflige statsminister går ut och kritiserar Rädda Barnens och Unicefs rapporter som visar att barnfattigdomen ökar i Sverige. För det första anser han att detta är ett "ensidigt vänsterperspektiv" (http://svt.se/2.33782/1.2742225/reinfeldt_kritisk_till_fattigdomsrapport&from=rss). Spännande, för övrigt, att så fort ett politiskt obundet förbund kritiserar något i samhället eller ställer sig kritiska till pågående utveckling skriker borgarna extremism (ett annat exempel är att Moderaterna hindrade Forum Syd från att delta i den svenska FAO-kommittén eftersom de är för "extrema och marxistiska", http://www.dagensarena.se/innehall/reportage/m-stoppar-forum-syd-for-extremt-och-marxistiskt/).  
Reinfeldt säger också: "Om man ser till absolut fattigdom har ju många andra barn runt i världen det väsentligt fattigare än vad svenska barn har" (http://www.metro.se/nyheter/reinfeldt-det-finns-vasentligt-fattigare-barn/EVHleC!GAQU9rPD1g/). Istället för att jämföra barn i fattiga familjer med deras klasskamrater, så väljer han istället att jämföra med barn i tredje världen. Relativ fattigdom är något "vi ibland har kritiserat".
Och såklart har Moderaterna all anledning att kritisera begreppet relativ fattigdom - för då skulle de ju vara tvungna att erkänna att det förekommer fattigdom i Sverige. Då skulle de ju vara tvungna att erkänna att barnfattigdomen har ökat under deras tid vid makten. Och om de tvingas erkänna det, skulle de ju också tvingas inse att det är ett resultat av deras politik. Om man gör barns föräldrar fattiga genom utförsäkring, sänkta reallöner osv. - då blir även barnen fattigare. Logiken är enkel. Men inte för statsministern. Han menar istället att andra har det värre och att vi ska sluta klaga. 


Så till andra exemplet; en ny utredning föreslår nu att brottslingar som tilldöms mindre än ett års fängelse ska slippa fängelse helt och hållet (http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14913097.ab). Istället kan man få böter, vård, samhällstjänst eller övervakning. Som exempel i utredningen nämns brott som extremt rattfylleri, grov kvinnofridskränkning och sexuella övergrep mot barn. Man menar att det är bättre med behandling än fängelse - och visst ska vård ges. Men måste det stå i motsats till fängelse. Varför inte ge vård i fängelset? Förtjänar en människa som utsatt ett barn för sexuella övergrepp att få vård och sen slippa straff? 
Nej, den verkliga frågan här är såklart pengar:  "Det nya systemet förväntas bli billigare än det system som vi har i dag och skulle minska kostnaderna för kriminalvården."   
Istället för att höja straffen för t.ex. kvinnofridskränkning och sexuella övergrepp, så väljer man att ta bort fängelsestraffen och ge - vad jag anser vara - en mildare behandling till dessa förövare. För att det är billigare, helt enkelt. Vilka signaler ger det till allmänheten? Till förövarna? Till offren? 


Något har hänt. Något har gått väldigt väldigt fel i ett land där samhällsklyftorna blir allt bredare, där fattigdomen ökar och där man ser emellan fingrarna med brott som rör kvinnor och barn. Sverige har länge varit på väg åt fel håll, och nu går det med rasande fart. Nya alarmerande rapporter släpps hela tiden som bekräftar detta. Sverige blir otryggare. De sociala skyddsnäten har försämrats. Det är inte vänsterpropaganda. Det är bekräftat av politiskt oberoende organisationer. 

Det är dags för Fredrik Reinfeldt & co slutar skylla ifrån sig och ta sitt jävla ansvar.