Jag drömde om Flori i natt. Min favorittjej på barnhemmet i Mexico. Jag drömde att hon och en äldre tjej blev kidnappade, och jag var här hemma och allt jag kunde göra var att bara vänta på nyheter. De hittade henne inte, men antog att hon var död.
Och jag vaknade av att jag grät, och att det gjorde så fruktansvärt ont i bröstet. Jag vill vara där och ta hand om henne, skydda henne från allt ont. Jag vill ta hand om dem allihop, mina vackra barn där borta. Ge dem all den kärlek de har rätt till, men inte får. Det var 15 månader sedan jag lämnade dem, och det krossar fortfarande mitt hjärta.
Jag längtar tillbaka, längtar efter att få se dem, krama dem, kittla dem, jaga dem på innergården, ta emot dem när de hoppar från klätterställningen, pussa dem, bädda ner dem på kvällen och viska "te quiero mucho" i deras små öron och pussa dem på pannan. Jag längtar efter dem så att det river i bröstet och jag hoppas hoppas hoppas verkligen vi åker som planerat i januari så att jag kan få träffa dem igen!
Och samtidigt vet jag inte hur jag ska kunna klara av att lämna dem igen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar