tisdag 13 maj 2014

Svårigheterna i att förändra världen

Det är svårt att förändra världen om folk inte hjälper till. 
Och det är lätt att tappa tron på att det ens är möjligt att förändra. 
Det är kanske extra lätt att gå ner sig i förtvivlan emellanåt,
när man dras med det här att vara bipolär. 

Kanske är jag rent av för trött för att försöka på riktigt. 
Det måste ju finnas sätt, och jag gör inte tillräckligt för att hitta dem.
Jag är bara så jävla trött hela tiden. 
Hela det här året har vart så jävla utmattande. 

Jag intalar mig själv att jag ska orka snart. 
När vi har vår lägenhet. När jag börjar plugga.  
Jag gör som de flesta andra och skjuter upp.
Skjuter upp, skjuter fram, tänker att "snart"... 

Och det är just i det som alla motstridiga känslor spelar in.
Skuldkänslor, skam, trötthet, ilska och ibland 
vill jag bara sätta mig ner och gråta. 
Jag skäms över att jag inte gör tillräckligt. 

"Varför gör du inte det då?"
Jag vet inte. Jag ska ju. "Snart". 
Rädda Barnen står på schemat nästa vecka,
och det är väl en start?

Jag försöker komma igång med ett nytt projekt,
men det är här jag behöver lite gensvar,
från dem jag försökt få att ställa upp. 
Men de har kanske inte tid, orkar inte, skjuter upp. 

Som jag. 




Tur att jag har världens mest optimistiska man,
som stöttar, peppar och kommer med lösningar och idéer.
Som ger mig kärlek, så mycket kärlek.
Och det kanske också förändrar världen, på sitt sätt.

Även om det bara är vår värld. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar