Ynk

Alltid lika kul att lägga massa pengar på dödstråkig studentlitteratur. Särskilt den här gången, eftersom det är en kurs jag egentligen inte är intresserad av att läsa.
Men jag kom inte in på barn-och ungdomskultur, som jag sökte i sen anmälan, så det är bara att bita ihop ett halvår och läsa kognitionsvetenskap.
Hela första delkursen ska handla om Steve Jobs. 
Kom igen. En hel kurs. Så intressant kan människan inte vara.
 Suck.


Dessutom sökte jag på antagningspoäng till socionomutbildningen, och fick leta upp en sida för att räkna ut mitt eget gymnasiepoäng. Senaste uppgifterna jag hittade från GU, så låg antagningen på 19, något. Jag har 18,98. Så jag ligger alltså och svävar någonstans mellan att komma in och inte, beroende på hur många som söker och vad de har för poäng.

Nu när jag äntligen kommit lite på rätt köl igen och känner att jag har ett mål - något jag vill tillbringa de närmaste åren med för att så småningom komma dit jag vill i livet. Och om jag nu inte kan nå mitt jävla mål, så måste jag tänka om IGEN. 



Usch. Nu fick jag den där jag-är-inte-tillräckligt-bra-och-jag-räcker-aldrig-till - känslan som jag får emellanåt. Särskilt när jag pluggar. Jag har sett fram emot att plugga, men nu - just nu - känns det inte lika kul. 


Och det är till och med för dåligt väder för att gå ut och tröstköpa kinapuffar...